En o en halv vecka efter mitt största trauma i hundvärlden, tog jag mej samman och åkte till Rättvik.Enl tidigare erfarenheter hjälper det iallafall lite,att ha ngt annat än sorg att fokusera på.Vi har ju som tradition,att åka upp till Rätvik på en Lydnadstävlingshelg i februari,de har då tävlingar i två dgr i en stor Körhall.Vi var inte så många detta år,pga olika anledningar.Hade lite bekymmer med bilen dagarna innan, men efter ett besök på Verkstaden,skulle det nog ordna sig.Vi kom upp i god tid för en promenad,innan vår träning i Tävlingshallen,som jag bokat för 2 timmars träning på fred kväll. Efter lite "tjat" o pepping på fred kväll somnade vi gott.

På lördagen hade jag bytt ut Elliot mot Farin i 3an, men hon gjorde tyvär inte sin bästa tävling och 0ade flera moment.

Däremot överraskade lilla Ninja mej, efter en ngt orolig PL -7,5,gjorde hon en perfekt  LF    och klarade sig,med lite DKn,genom hela programmet,Wow,inget jag förväntat mej,då jag inte tyckte att vi var klara för tävling.

                                   "Ninja",Oakshoots She's A Maneater

Farinsonen Wille med husse Lars lyckades också med ett 1a pris i debuten,duktiga!!

                                                  
                Wille,E.Sugar on Top ,äg Lars Andersson

Övriga hade också fina attityder,men lite missar här o där,gjorde att 1orna uteblev   

Vi firade lördagens 2x 1or med Pizza o Champagne!

Jag strök Farin från sö tävling,då det krockade lite med Kittys debut i LK1,och inte kändes "fear",då det var Elliot som skulle tävlat. Hade fått stnr 1 med Kitty,pga "krocken",så hade ingen koll på hur programmet var upplagt. Vi gick in, utan förväntningar, efter 10 + 10 på Plats o Tandvisn var det bara de "osäkra"momenten kvar....På ngt sätt lyckades vi ändå hålla ihop det,slutade 2a på 179p och ett 1a pris. Naturligtvis fick jag hjälpa även henne med DKn. Men är sjukt stolt över att mina "småtjejer" klarade både miljön och att prestera flera moment i rad,utan belöningar,inget jag förväntat mej   

                                                  
       "Kitty" ,E.Sugar and Spice

Efter en "orolig" hemresa,med en "sjuk" bil,har jag nu köpt en friskare bil.Stort TACK till alla som kämpar,trots motgångar i livet och i Tävlingssammanhang! Är så oerhört Tacksam för alla underbara människor runt mej,älskar er alla       

Nu löper hela min familj,har inte varit utan hane sedan min första,född 96. MEN ser fram emot två kullar med massor av underbara grabbar,varav minst EN,kommer att bo kvar   

Nu lägger vi energin på förberedelser för vårens WTn o B-Prov!

KRAM o Stort TACK till er alla som som stöttat och brytt er om mej senaste veckorna   

Livet känns oerhört tungt just nu.... För 2 veckor sedan släppte jag,som vanligt ut mina hundar på kvällen.Efter en stund kom alla,utom Elliot, in igen. Tänkte att han gräver väl lite extra länge,efter tryffel, i skogen bakom mitt hus.När jag en halvtimme senare gick kvällspromenad,innan jag skulle åka till jobbet,var han fortfarande,konstigt nog, borta. Ropade lite, men var mest irriterad,då jag hade en tid att passa.När jag ropat,gått runt mer o mer desperat,eftersom jag skulle till jobbet,en halvtimme,hade jag redan då en stor ”klump” i magen.Min lilla kille har alltid kommit då jag ropat,har aldrig varit så långt borta från mej,om jag inte bett honom.Ringde Polisen,som ej fått in ngt,och en granne längre bort.Efter att ha åkt runt lite med bilen o letat,beslutade jag mig,fostrad som man är,att ändå åka till jobbet.Ringde och bad två av mina vänner att åka hem till mej och ”släppa in” honom,om han satt på verandan.Ringde direkt till dem,när jag kom fram till jobbet,får då beskedet, att de hittat min ÄLSKADE hund påkörd på vägen. Jag är så ledsen och oförstående,lilla gubben,VARFÖR sprang du ner till vägen???? Kommer aldrig att få svar,men kommer att fortsätta att ställa frågan?? Jag har bott i mitt hus i 15 år,mina hundar har alltid fått friheten att gå ut o strosa runt,utan mig.Aldrig har ngn spungit de 4-500m ner till ”stora”vägen (V276). Min älskade hund,du är sååå saknad,vi hade så mycket kvar,du var bara 4 år,när livet tog ett abrupt slut. Ser dina underbara ögon överallt.........

           E.Pink Panther, 2010-01-17  -  2014-02-03